En tår faller, inte ens den är idag verklig. Ett rop i natten som aldrig lämnat läpparna lämnar ett mörkt eko inom mig. Det som saknas har inga ord eller beskrivningar att andvända då nästa tår faller, lika overklig som den första. I blunder jag önskar sång, ej den häller verklig denna kväll. Mina läppar lämnar det osynliga ljudet då ord ej finns. Det var blott ett andetag som redan är över. Vore hopp samlat i bägare vore min gjord med ett djävulst hål. Blommor saknar färg, eller är det färgen som saknar blommor. Framför mig har jag livet liggande, kvidande och rasande allt i samma sekund. Bakom mig har jag lidande, mod, mörker och ljus. Lika overkligt som den första tår. Är min önskan äkta denna kväll? Endast tiden om det kan tala. Jag stirrar på klockan och väntar på ett svar den inte kan uttala.
© D. Gremsperger